Idag är en sån där dag då jag behöver koppla på min supereffektiva sida och bli klar med i stort sett allt. I morgon finns inte tid att småpyssla, då är det nyårsafton och en massa saker ska göras. Thank god för att man får vila sen! För det är ju faktiskt bara 2 dagar kvar nu!
Saken är den, att igår fick vi ett brev hem där resebolaget berättade att de sagt upp samarbetet med hotellet vi valt och att de placerat oss på ett annat. Det ser fint ut och så, men ligger långt i från själva staden. Så just nu är jag lite kluven om det kommer bli bra eller inte. Ska iaf maila resebolaget och påpeka detta.

Så, idag ska jag göra följande (utan inbördes ordning...)

* Färga håret
* Diska
* Plocka undan här hemma
* Packa fram det sista
* Fixa naglarna
* Maila resebolaget
* Förbereda inför nyårsfirandet (hur fan ska jag göra med håret??)

Jag tror faktiskt att jag börjar med att färga håret, diska kan jag göra medans färgen verkar. Det låter väl effektivt? Haha..!

Nej, ha det bra alla ni därute!
Vi kanske hörs innan jag åker!
Eller inte och då får ni ha det så bra!

...att jag inte förstår att jag borde hålla på mig på en nivå. Inte känna för mycket, inte vara för glad, inte må för bra. Det är alltid något som slår undan fötterna på en..

Ett litet ord. Ett endaste litet ord i förbifarten. Säkert av misstag. Men det förstörde min kväll. Som en käftsmäll eller ett hårt slag i magen.
Det räckte med det lilla för att påminna mig. Om allt det där som jag tänkt så mycket på de senaste dagarna. Jag fattar inte varför jag påverkas så mycket av det. Kanske, eller mest säkerligen, så har det ju att göra med att jag känner att jag aldrig kommer nå upp dit. Jag kommer vara en ersättare, men inte tillräckligt bra.
Det gör så jäkla ont bara. Känslan av att inte räcka till.
Hur suddar man?

Ett litet ord...

Jag känner ändå att jag försöker. Försöker lägga bort. Försöker tänka positivt.
Varför går det inte?

Hoppas ni får en lugn och fridfull dag!

Må gott!

Therese

Snart dags för nytt år. Sjukt egentligen.
Jag ska hur som helst iväg på nyråsfest. De senaste 10 åren har jag varit på 1 nyårsfest. I övrigt har jag spenderat kvällen med nära och kära. Jag har därför inte en massa sjyssta nyårskläder på lager..
Till saken hör också att jag åker till Egypten klockan 07.15 på nyårsdagen, dvs timmar efter (mitt i?) denna fest. Det vore ju toppen om den outfit jag bär skulle funka att flyga i (ja ska ju för fan till värmen, så vad som borde ju passa?)

Jag hade tänkt mig något i denna stil (otroligt färgglatt och snyggt...)

Lack-leggings från Vila, 199:-
Laila Bagges "Rock by Sweden", chiffongtunika 2199:- (jo, som hittat. Ska nog slå till på en gång...)

 

Men jag vet inte. Jag kan inget om sånt här. Är så fruktansvärt dålig på att hitta snygga kläder som jag trivs i för ja, det är nog det viktigaste. Trivs jag inte, kommer det heller inte se bra ut..
Så, hur göra?

Vem kan shoppa åt mig?

...Jag är inte...
...Jag kommer inte vara...
...enough....

Inom mig kommer det finnas en känsla av att inte räcka till, leva upp till, duga.. Jag blir ständigt påmind om detta. Jag kommer göra dig besviken. Du kommer lessna. Whats the point of doing this?


Om jag är framtiden, hur släpper ja det som varit och får känslan av att jag är framtiden?
Jag vet inte..

Det hela började med att jag i fredags läste ett mail jag fått. Det var underbara Sonja som undrade om någon ville bryta vardagen med en hotellnatt på Rica Talk Hotell utanför Stockholm. Undebrart härligt tänkte jag tills jag såg att det var flera timmar sen hon skickade mailet. Gjorde en chansning och skicade iväg ett sms men tänkte inte så mycket mer på det sen...
Då får jag svar om att rummet finns kvar och erbjudandet att ta över det, vilket jag självklart gjorde. Priset var helt överkomligt och jag som inte fått nån ordning på den julklapp jag planerat till min älskling tyckte att det här kanske kunde bli lite bra iaf.

Ringde upp C och sa att jag hade en överraskning till honom ikväll och trots många frågor coh en massa nyfikenhet lyckades jag hålla mig utan att säga någonting, fast jag var som ett barn på julafton och bara ville avslöja allting eftersom jag var så glad och förväntansfull.

Hem från jobbet och packa i lite nödvändigt såsom tandborse och mjukisbyxor. C fick en vägbeskrivning i handen vilket han inte blev mycket klokare av. 11 minusgrader ute. Underbart.

Väl framme möttes vi av det här gigantiska huset som var mycket finare än jag trott. Jag gick upp och började checka in medan C fick hitta parkering. Den ulliga tjejen i receptionen hade placerat oss högst upp, dvs på våning 18 med utsikt mot Globen. Och gissa om vi möttes utav en fantastisk vy när vi öppnade hotelldörren? Det var bland det finaste jag sett!
C var nu iaf riktigt glad över sin julklapp, vilket gör mig riktigt glad.
Vi la oss en sväng på sängen för att vila lite och titta på utsikten innan vi skulle bege oss iväg och äta. Då hotellresturangen var stängd bestämde vi oss för att se "Bonde söker fru" innan vi skulle ut på matjakt. Vi hade en "rolig" stund i parkeringshuset med att försöka lista ut hur man tog sig ut ur grindarna men till slut så.. =)
Hittade en Kina-resturang i Årsta med 4 små rätter som satt otroligt bra i våra hungriga magar. Tillbaka till hotellet med maten och sen bara en lugn och mysig kväll på ett underbart ställe. Somnade som ett litet barn före tolv tror jag och sov så där underbart gott som man bara gör på hotell!
Vaknade straxt före 9 och gick ner och åt frukostbuffen som för övrigt är halva nöjet med att bo på hotell. Massa gott fanns det och för första gången på väldigt länge (om någonsin) åt jag pannkakor med lönnsirap, vilket var väldigt gott! Det kändes stundtals som att man åt julbord istället för frukost, eftersom allt fanns där. köttbullar, prinskorv, rödbetssallad, ägg och gravad lax! Men så ska det väl vara...!



Våning 18



Det är helt omöjligt att fånga den vackra utsikten från rummet och göra den rättvis.. Här är iaf ett suddigt försök. Det lilla röda i mitten är för övrigt Globen, kärleksrödfärgad kvällen till ära såklart! =)



Både ute och inne på samma gång! =)



Fyla små lätter på lummet! Underbart gott och stor mysfaktor! Vem behöver en fancy resturang när man man bo på ett fancy hotell?



Det är inte alls samma känsla, men en liten inblick i hur utsikten såg ut..



Jag har ju personligen en stor kärlek till underbara stora fönster. Och det fanns det i vårt rum!



Tack min älskling för en underbar helg så här långt. Och tack för att du är min!
♥

Så underbart skönt hade vi iaf och det var precis som Sonja skrev, bryta vardagen. Vi båda har haft rätt mycket så här på slutet och C i synnerhet. Jag ville verkligen ge honom möjligheten att bryta av, ta det lugnt, sova gott och få ladda lite batterier inför de sista dagarna. Och jag hoppas verkligen att han blev så glad som det verkade! Ett helt underbart dygn som jag gärna tar tillfället i akt och gör om!

Efter att vi checkat ut begav vi oss till Heron City, där vi shoppade lite julklappar och sedan såg "Avatar" i 3D. Jag måste ju säga (utan att ha sett den i vanlig version), att det var grymt häftigt att se den i 3D. Otroligt välgjord och bra film, med gråtfaktor på sina ställe..! =) Väl sevärd!

Nu är det söndags morgon, tro det eller ej. Vaknade klockan 6 i morse av att jag inte ställt väckarklockan. Ställe den på 6.45 för att straxt därftere komma på att jag inte skulle börja jobba förens 9 och ställde om klockan till 7.45. La mig ner och tänkte på att va skönt att jag somnade i går utan söndagsångest då jag i samma andetag kom på att va fan, det är ju söndag idag! Helgen har vart så innehållsrik så det kändes som att den var slut redan.
Idag är iofs en rätt trist dag.. Städdag.. Men mem, det blir fint nät det är klart..!

... i det här armbandet. Så sött, så fint!

Och nu till kampanjpris på Campadre.com

300:-, är inte det som hittat?


(bilden lånad från campadre.com, smycket är från Esprit)

Måste bara berätta om en sak som hände på jobbet idag med mina sötnötter. Det är rätt lustigt egentligen vad man lätt tar saker och ting för givet. Tack och lov för barnen att de snäpper en tillbaka till verkligheten då och då.

Vi höll idag på med att dekorera pepparkakor med kristyr. Varje barn fick varsin strut med kristyr att använda till sin pepparkaka. Eftersom vi skulle avverka runt 60 barn på en timme så går allt på löpande band. Man hinner inte riktigt med alla så mycket som man kan tro. Två pojkar, 6 år, sitter och jobbar med sina pepparkakor. I farten säger jag till dem att när de är klara ska de ta ett papper och skriva sina namn på för att sedan lägga dem på torkningsbordet. Jag fortsätter sen med att hjälpa de andra barnen. När jag kommer tillbaka till dessa killar har de gjort precis så som jag sa... Fast inte som jag tänkt. De hade nämligen snyggt och fint skrivit sina namn på papper...Med kristyren :)

Så, är man inte tydlig nog med sin instuktioner, ja då får man sig ett gott skratt då och då!

Sötnötter!

Jag tycker jag börjar känna mig själv så pass bra just nu att jag kan läsa signaler som min kropp skickar till mig. Framför allt börjar jag kunna läsa av signalerna för när det är för mycket.

I början av augusti förra året hade vi ett par hektiska veckor på jobbet. Det var kaos, milt sagt. Jag och  min kollega jobbade på högvarv, övertid varje dag bara för att få det att fungera. För att göra det som andra inte gjorde, självklart utan någon som helst större uppskattning. Stress verkar inte påverka mig utåt sett, jag ser nog rätt lugn ut fortfarande. Däremot händer grejjer i hjärnan. Jag glömmer saker jag inte borde glömma och jag tappar kontrollen över mig själv. Vid den tiden vid ett tillfälle skulle jag informera en annan kollega om ett barn, och kastade om bokstäverna i lego till egol. Det blev som en väckarklocka för mig, nånting är fel. Det är för mycket.

Numera reagerar jag med apati. Jag stänger av. Känner ingenting. Ingen glädje, men heller inte att något är tråkigt. Det är som ett rakt streck bara.

Jag märker det till exempel med människor. Allt för många runt mig mår dåligt och jag orkar inte hjälpa alla. Så jag stänger av. Jag finns där, men inte så mycket mer.
På jobbet så gör jag det jag ska och ja, lite till. Men utan glädje.
Handbollen, ja längesen jag kände en sån otrolig otaggad känsla inför träningar och match. 2 timmar till matchstart, pirr? Nope. Ingenting.

Jag behöver en paus nu. Paus från allt. Bara omge mig med människor som tycker om mig. Jag behöver få va liten och ynklig ett tag för att bygga upp en styrka för att orka med våren också. Förhoppningsvis så blir den ljusare och gladare än den här sjukt tråkiga hösten. Jag hoppas att den har bidragit till mitt humör.

Så, det är inte så att jag inte bryr mig. Det är inte så att jag inte vill.
Det är bara för mycket.

...kommer jag befinna mig här



för att se de här två



(bilden är lånad från www.tv4.se/idol)

gör upp om vinsten i denna



 FINALEN!


Jag och C brorsdotter A ska på fredag sitta någonstans i publikhavet i den slutsålda Idolfinalen. Vi har bestämt att vi hejar på Erik!

Gud så roligt, nu kanske till och med denna vecka kommer gå fort!
Längtar!

Tänk så fint..

Nej, det är så här med julstämning. Det spelar ingen roll hur mycket julmusik du lyssnar på eller hur mycket pynt du sätter upp eller hur mycket annat juligt du gör.
Julstämning kommer utav de människor du omger dig med och hur deras inställning är. Det går inte att skapa julstämning själv, så är det bara..

Nu ska jag äta muffins och dricka julmust!

Ja, eller mys och mys. Jag är den enda som är vaken. C sover fortfarande och själv har jag varit uppe i drygt en timme. Står i köket och bakar pepparkaksmuffins och lyssnar på julmusik och försöker desperat känna en liten form av julkänsla. Det går långsamt.

Vet inte om julen för evigt är raderad ur mitt sinne.
Hur som, så kom det iaf ett par snöflingor, det hjälpte ju lite.. I 2 sekunder...

Kanske handlar om att välja rätt jullåtar. Byter nu och hoppas på det bästa..

Vi åkte förbi Rusta en sväng. Återvände med följande:

3x2 TRESemmé Schampoo och Balsam
Solskyddsfaktor
After Sun
Tvål
Muffinsformar
mm

Nu är det mesta inhandlat inför resan. Saknar bara lite påfyllning av Hawaiin Tropic, tror bestämt att min börjar ta slut..




I övrigt har jag haft en okej dag. Vädret gör ju inte att jag längtar mindre efter resan, känns som om jag aldrig vaknar upp ordentligt utan bara går runt och är seg hela tiden.

Imorgon väntar bakning, Korpen- fotboll och kanske ett besök i outleten. Ska se om jag hittar några bra julklappar till mina syskon.

Ses!

Jag tycker om att laga mat. Jag gillar att testa nytt och framför allt, så älskar jag att laga mat tillsammans med min älskling. Vi har roligt tillsammans när vi är i köket och det är viktigt! mys på hög nivå!

Här är ett gäng utav alla de goda måltider vi gjort senaste veckorna

























♥

Diskussionerna har ju vandrat runt nu i nån veckas tid kring Tiger Woods påstådda otohetsaffärer. Den historian blur ju allt mer konstig och invecklad pch man vet ju inte riktigt vad man ska tro.
Dock har jag fastnat i en diskussion som jag hörde, där argumenten faktiskt landade i att en sån som Tiger aldrig skulle vara otorogen. Han är inte den sortens kille.
Och visst, jag håller med.
Utåt sett så är han inte mycket för världen.
En golfnörd som lagt all sin tid på att bli bäst i världen, vilket han lyckas med.
 Han ger sken av att vara den perfekta maken och familjefadern (se fotot nedan, vem kan påstå något annat). The Happy Family.. Jo, tjena..



Jag har så svårt att förstå, hur någon människa kan vilja slänga bort något sånt här. Man har allt, en kärlek, barn, hus, ett liv och ändå så är det inte värt mer än så.
Det får mig ju också att tro, att det spelar ingen roll vilket liv du skapar för dig själv eller någon annan, lycka har inte med saken att göra.
Kan Tiger slänga bort det, så kan väl vem som helst göra det för en person som känns mer attraktiv för stunden?
Eller?
Har jag fel?

Jag hoppas att jag har fel.