Watch this..


...i perspektiv till mitt förra inlägg, som handlade om avreaktion, kommer detta. Har sett delar av det förut, och fan hur kan jag glömma detta egentligen?

Titta här!


Avreaktion tack!

Jag skriver inte så ofta längre..
Framför allt handlar det om att jag inte har tid, när jag är hemma har jag varken ro eller lust att sitta och skriva. Och oftast så får jag ut lite av det som jag förut skrev till C istället. Han är för övrigt inte hemma ikväll, därav bloggandet..
I övrigt så tror jag att den bästa tiden för mig skulle vara att blogga i bilen på väg hem från jobbet. Då har jag mycket i tankarna och ja, en hel del spännande skulle skrivas här. Både om jobb och privat, men också om alla idioter som man möter i trafiken. Får börja videoblogga utan själva videon, bara rösten, det kanske skulle vara en hit!

Hur som helst, behöver skriva av mig lite. Känns som om jag måste få ur mig både det ena och det andra för att kunna somna gott ikväll. Har inte sovot så bra de senaste 2 nätterna. Somnar och vaknar efter nån timme och känner att jag inte sovit alls.. Och så håller jag på.

Hur som, just nu så går det mesta utav mina tankar till vuxna människor. Ibland så undrar jag om det finns några såna. I alla år har man strävat efter att bli vuxen. Vuxen innebär ansvar. Att vara mogen och ansvarsfull i många avseenden. I stort sett hela tiden. Du ska vara en ansvarsfull bilförare, arbetstagare, granne, syskon, förälder med mera.
Fråga jag ställer är att vad för slags förväntningar kan man ha på vuxna människor idag? Kan man förvänta sig att andra vuxna tar sitt ansvar i trafiken, kör lugnt och säkert både för sina egna och andra skull? Kan man förvänta sig att en kollega 1. kommer till jobbet och 2. faktiskt gör sitt jobb?
Kan man förvänta sig att föräldrar faktiskt ibland ser sig om runt sitt eget hus innan man går till grannen och klagar? Kan man förvänta sig att det faktiskt är så att andra nåt upp till samma insikt om vuxenvärlden som jag själv  strävat efter?
För, om man ändå inte måste ta ansvar som vuxen, visa framfötterna med mera, vad är det då för mening att kalla sig vuxen. Då kan man väl stanna kvar som ungdom, tonåring eller vad fan som nu passar bäst på det beteende man har.

Jag undrar ibland om jag har några vuxna människor kring mig? Jo, en del.. Men va fan, det är inte många..

När det gäller förväntningar sa en kollega till mig idag, att det är lika bra att inte förvänta sig nånting, då blir man inte besviken. Jag har visserligen haft den känslan sen i augusti, men ändå. Är det inte så att man ska ställa höga förväntningar på andra med hopp om att nå resultat?
Jag är sån. Jag lägger ribban högt, för om man lyckas, då blir det jäkligt bra. Jag förväntar mig att de jag jobbar med gör samma sak. att man försöker att alltid vara på topp eller åtminståne ha ambitionen att nå dit. Jag är just nu rätt less på att man bara kommer till jobbet för att få ut sin lön varje månad. Hade jag gjort detsamma, då hade saker och ting falerat för länge sen.
Jag har förändrats under det här året. Jag är numera ett hårt skal som är väldigt svårt att komma innanför. Få kollegor framförallt får komma nära. Tyvärr märker jag att det gå ut över barnen. Jag är ett hårt skal för dem också. Inte en varm och mjuk fröken, utan en av sten, som bara stoppar, hysschar och är tråkig. Så var jag inte förut. Jag hoppas att jag hittar tillbaka till den lugna igen. Den som trivdes som fisken i vattnet..

Nej, hockey snart på teven. Hoppas kunna hålla mig vaken. Det vore förödande att somna nu..

När mitt vuxna jag och mitt inte lika vuxna jag är oense..




Solen skiner ute, jag är redan hemma och nu väntar långledigt. Vill inget hellre än att typ åka in till stan, sätta sig på nån uteservering, dricka och äta gott och bara njuta. Idag var det liksom samma känsla som inför semestern, jag vill bara fira! Fira att man kan njuta av livet!

Problemet är, att den vuxna delen av mig, den eftertänksamma mogna (finns den ens??) säger nej. Den delen som numera måste tänka på ekonomin för att kunna göra allt roligt som väntar. Den andra jag hade dragit in till stan och ätit gott. Den nya jag ska äta rester till middag...

Det finns en del saker som jag verkligen hatar med att bli vuxen. Det här ekonomiska tänket t ex. Att hela tiden se framåt och spara pengar på hög till framtiden.. Alltså, jag förstår ju självklart att det är så man måste göra, men det är tråkigt! Tråkigt, tråkigt, tråkigt! Jag antar att jag låter som en riktig 80-talist just nu!

Hur som, jag hoppas verkligen att det lönar sig!






Min onsdagskväll?
Nej, en härlig dag i Tallinn...


RSS 2.0