Min farmor var en hejar på att äta glass!
Hon köpte ofta den största glassen i kiosken och nästan alltid med smakerna Ägglikör eller Punschrussin. Det var hon som introducerade mig till dessa s´maker, annars hade jag nog inte ens smakat på dem i dagsläget.. men gott är det och jag har precis ätit en liten skål med "farmorsglass".

I övrigt har jag riktigt tråkigt.. Gogglade precis mig själv och fick fram 3 sidor med mitt namn.. Det mesta var handboll men också nåra ställen där jag varit med och tävlat.. Jippie..

Funderar på att gå och lägga mig.. Saknar en riktigt bra bok, en sån där som man inte vill lägga ifrån sig.. Typ Stieg Larsson- böckerna.. Tips nån?

Idag var jag och handlade med mamma och pappa på CityGross. Det är en sånt där ställe där folk handlar hur mycket som helst.. Jag har npg aldrig sett någon som handlat för under 500 :- och då är det lite..
När vi kom till kassan idag står det två kvinnor och handlar. Här talar vi vaoro för mellan 5000- 10000;., hur mycket som helst... Det är proppfullt på bandet och hur mcyket dem än lägger ner i kassarna så finns det hur mycket som helst kvar. Kön bakom dem växer och eftersom jag bara står och tittar tänkte jag, snäll som jag är, att ja skulle hjälpa till. Jag menar, vem kan inte känns igen sig i paniken och stressen över att ha en massa varor att packa i kassar och fler kunder som står och stampar bakom?
Och vad får jag till svar? 
-Vi kan nog allt packa våra varor själv..
Ja men ursäkta mig då.. 

Jag förstår inte hur äldre människor ( och då menar jag alla äldre än 35) kan sitta och klaga över ungdomarna idag, att dem är lata och inte vill hjälpa till eller arbeta eller liknande, när man får såna svar kastade i ansiktet. Sånt gör att jag aldrig mer vill vara trevlig eller hjälpsam. 
Jag kan bli så less och besviken på hur folk är så jag spyr...



 

..För mitt usla bloggande.. Denna gång finns det dock flera helt klart gångbara ursäkter..

1. Min dator är pajj.. Den går inte att använda på ett normalt sätt vilket innebär att jag när som kan kastas ut från denna lilla tekniska pryls värld.. Nån dag ska jag orka ringa supporten, tanken på att sitta i timtal i en telefon och dumförklara sig är dock inte det jag ser mest fram emot just nu.

2. Det har hänt en hel del på det personliga planet. Jag vill inte gå in på detaljer, det jag kan säga är att jag mår okej. det går i vågor. Ena dagen är jag ILSKEN och FÖRBANNAD, vissa dagar LEDSEN och andra dagar LÄTTAD OCH GLAD. Jag vet inte vart det här ska sluta och om jag ska vara ärlig så känns det rätt bra att inte behöva stressa, utan ta det som det kommer.. Det kommer att ordna sig, hur som.

Världen är full utav underbara människor, det har jag fått erfara nu! Jag har en fantastisk familj som kommer att finnas där ALLTID, jag har underbara vänner som tar hand om mig, bryr sig och finns där, och det är härligt. Jag har lagkamrater som egentligen inte vet nånting, men som ändå får mig att må bra och det är härligt!

Ja, som sagt, jag tänker inte i dagsläget ta detaljer här, av respekt för många och mig själv. Om någon undrar över något så föreslår jag att denne tar kontakt med mig personligen..! (Även om jag gärna skulle skriva av mig, skriva massor med tankar som jag har, önskemål och drömmar.. men inte nu..)

Ja, nej nu ska jag åka iväg och fika med la familja, ses kanske senare.. om Datorn vill, vill säga..

Under oktober så uppmärksammas Rosa Bandet och kampen mot bröstcancer, något som kommer närmare och närmare. Varje år får jag veta någon bekant som drabbats, vilket är hemskt..



Tillsammans kan vi göra mycket för forskningen. Det säljs speciella rosa produkter, skänk pengar genom Cancerfonden eller, ja.. Gör något! Allt litet är också stort...

På pause.se kan du nu läsa flera artiklar kopplade till Rosa Bandet. T ex kan du läsa om Victoria Dexback som drabbats av bröstcancer. Ta även chansen att vinna hennes egendesignade, ursnygga halsband här!

Här kan du också hitta en länk som skänker pengar till Rosa bandet för varje unik besökare!

Ja, jag vet att jag inte direkt varit den mest aktive bloggaren senaste tiden.. har helt enkelt inte känt att jag har något speciellt att blogga om.. Mitt liv rullar på som på rutin, jobba, träna, äta sova.. Inte gjort något speciellt, kommer nog inte göra det heller..

Nu är det torsdagskväll, en utav mina lediga kvällar.. Underbart!
Dock är jag helt slut, kunde ha somnat för 2 timmar sen men gör allt för att hålla mig vaken.. Vill se Hells Kitchen om 10 minuter, hur ska det gå..?

Helgen då? Jadu, jag vet faktiskt inte vad jag ska hitta på.. Nån som har nåt bra förslag?

Nej, dags att göra sig iordning för sängen!

Puss å kram

Tänk att det finns så små saker som kan göra en så glad och så tacksam, som det erbjudande jag fick idag från Saga om att få hjälp med designen till min blogg.
Jag hade ju gett upp hoppet om att få det gjort och så vips, så hjälpte hon mig. Och det blev underbart snygg, precis som jag tänkt mig fast jag inte tänkt mig nåt speciellt..!  Det ska "Klick" med en gång!

Så tack Saga för att du hjälpte mig, you made my day!

Okej, min första dedication går till alla brandmän därute. Har under dagen på jobbet spenderat en dag med Vaxholms brandmän, som tillsammans med barnen pratat om allt från brandbilar till hur man ska ta sig ut ur en brinnande buss. Att barnen tycker det här är spännande och intressant kan man förstå, men även jag tyckte det var helkul.
Killarna från brandstationen visade med ett otroligt lugn och tålamod barnen runt bland de olika stationerna och svarade på en massa frågor och lysnnade på alla olika tankar. Och i allt detta så lyckades man med att framföra sitt budskap..

Men, det är ju inte det här som gör dem värda "DD", utan de tankar som slog mig när jag stog och lyssnade.. Att det jobb som de gör i vanliga fall är helt otroligt.. På så många olika sätt försöka underlätta i vår vardag, hjälpa och rädda liv när vi är i fara och bara finnas där med sina egna liv som insats..
Det slog mig att det måste vara otroligt påfrestande, men samtidigt, som en brandman vid ett annat tillfälle senare på dagen sa: Det är bara att gilla läget.. Det här är livet, världen är så här.. Folk dör, skadas osv.. Det jobbiga är när det handlar om barn...
Så, tänk att ena stunden stå i en park med stårlande sol och 60 stcken lyckliga barn som springer runt fulla med liv och glädje, för att i nästa kanske klippa sönder taket på en bil för att försöka hålla dem vid liv.. Brr, säger jag..

Dagens dedication går därför till alla dessa människor därute som ständigt och jämt arbetar för att hjälpa oss andra..Tack för att ni finns till och gör ett sånt underbart arbete!