Okej, min första dedication går till alla brandmän därute. Har under dagen på jobbet spenderat en dag med Vaxholms brandmän, som tillsammans med barnen pratat om allt från brandbilar till hur man ska ta sig ut ur en brinnande buss. Att barnen tycker det här är spännande och intressant kan man förstå, men även jag tyckte det var helkul.
Killarna från brandstationen visade med ett otroligt lugn och tålamod barnen runt bland de olika stationerna och svarade på en massa frågor och lysnnade på alla olika tankar. Och i allt detta så lyckades man med att framföra sitt budskap..

Men, det är ju inte det här som gör dem värda "DD", utan de tankar som slog mig när jag stog och lyssnade.. Att det jobb som de gör i vanliga fall är helt otroligt.. På så många olika sätt försöka underlätta i vår vardag, hjälpa och rädda liv när vi är i fara och bara finnas där med sina egna liv som insats..
Det slog mig att det måste vara otroligt påfrestande, men samtidigt, som en brandman vid ett annat tillfälle senare på dagen sa: Det är bara att gilla läget.. Det här är livet, världen är så här.. Folk dör, skadas osv.. Det jobbiga är när det handlar om barn...
Så, tänk att ena stunden stå i en park med stårlande sol och 60 stcken lyckliga barn som springer runt fulla med liv och glädje, för att i nästa kanske klippa sönder taket på en bil för att försöka hålla dem vid liv.. Brr, säger jag..

Dagens dedication går därför till alla dessa människor därute som ständigt och jämt arbetar för att hjälpa oss andra..Tack för att ni finns till och gör ett sånt underbart arbete!