Om man gör så, då lär man ju inte bli besviken, eller?

För jag orkart inte med det.. Att hoppas, drömma och sen bara kastas tillbaka till verkligheten där mitt öde väntar.
Jag tror tyvärr, att det inte alls kommer bli som jag velat tro de senaste månaderna. Det är för bra för att vara sant...
Så, jag kan lika gärna sluta drömma, sluta hoppas. Sluta titta, leta, önska, drömma. För jag blir bara besviken. Det är för att rädda mig själv från...mig själv..

Jag fattar inte egentligen att jag ens trodde att det skulle vara nåt annat.. Att jag skulle få allt det jag drömt om som liten, eller ja tills livet förklarade för mig att sånt bara händer vissa...

Men det är väl så när man verkligen verklige vill något.. Då finns det inte..