Ja, jag glömde ju faktiskt nämna något om hur min helg började den här veckan..

Igår träffade ja min kära vän T i Mörby C för en liten snabbfika. Alltid lika trevligt att ses och nu extra trevligt eftersom jag fick se hennes fina mage! I januari kommer en liten sötnos och det ska bli så roligt tykcer jag! Spännande att höra alla tankar och funderingar, allt som ändras i hennes liv så där på bara ett par månader! Just nu känns det som att alla ska få eller precis har fått barn. Tycker fortfarande att det känns konstigt, men jag kanske behöver vakna upp och inse att när man är 26 år så är det faktiskt så. Jag är inte 22 år längre och "ung". Jaja, kul är det iaf!

Åkte vidare till mamma och pappa och åt middag. Allihopa var där och det var längesen jag träffade alla på samma gång! Mysigt värre!
Åkte hem och var fruktansvärt trött, en typsik fredag alltså. Somnade gott med fruktansvärd ont i halsen, va uppe vid 4-tiden och somnade sedan om igen. Nu när jag vaknade så hade jag inte lika ont i halsen, dock känner jag mig lite seg. Har knaprat lite ipren och hoppas på att jag piggnar till mig lagom till matchen. Hatar att åka till matcher och inte känna mig 100%. Det blir liksom kollision inom mig, när hjärnan och adrenalinet vill en sak och resten av kroppen en annan. Frustrationen blir stor.

Min snygging är på väg hem från Öland nu. Så snart, snart får jag träffa honom igen och bara mysa massor! Det är helt sjukt egentligen hur man kan längta och sakna så mycket på bara ett par dagar. Eller, ja ett par timmar, för jag känner ju likadant så fort jag åker till jobbet. Jag har inte alls kommit till det där stadiet då jag önskar "ensam-tid" eller att få göra annat med andra. Visst, det är kul en kort stund, men just nu vill jag göra allt med C, om det så handlar om att köpa en liter mjölk på Ica. Och då har vi ändå träffats varje dag i över 2 månader. Måste ju tyda på något bra! =)

Det är rätt roligt att ha bloggen och kunde gå tillbaka i tiden. Tillbaka till tankar oavsett om de är postitiva eller negativa. För ett år sedan, så var jag rätt negativ, nere och inte alls så som jag är idag. Idag mår jag bra, är lycklig på många olika sätt, upp över öronen förälskad, kär, och bara härligt glad!

Det var jag inte för ett år sedan. Då var det på nedgång (kanske någon form av vetskap av vad som komma skulle?) och i dag så kan jag ju säga att det var det absolut bästa som kunde hända som hände då. Visst, jag hade väl kanske önskat att jag inte hade behövt bli så fruktansvärt kränkt och så, men det som hände efteråt var viktigt för mig. Det var viktigt för mig att få vara själv, bo själv och upptäcka att jag kan själv. Jag klarar mig, oavsett vad som händer. Jag har vänner och familj som ställer upp i vått och torrt. Det gjorde mig starkare än någonsin!
Och även om jag idag kan känna mig svagare än någonsin till och från så vet jag att det är av bra saker. Jag älskar anledningen till det och då går det att lättare "förstå det".

Nej, nu ska jag ner till tvättstugan och lägga in det sista i tumlaren, sen packa väskan för matchen, packa lite andra saker och sen göra mig redo för match.
Ses i Vallentuna klockan 16.00?

Puss och hej