Jag har de senaste dagarna fått veta att två personer i min vardagliga närhet ska separera från sina respektive. Av två helt olika anledningar, båda dock lika överraskande för mig.
Sånt här sätter igång tankarna på mig.

Är det verkligen så att man kan träffa en person som man är tillsammans med resten av livet, eller är det något urgammalt som växt bort hos oss?
Jag vill ju tro på kärleken. Tro på livskamrater, själsfränder och allt sånt där som man matats med sen man var liten. Att man hittar den och lever med den i alla dagar... Har jag fel?
Dagens samhälle får mig att tvivla. Och det gillar jag inte.

Jag hoppas iaf att jag har rätt. Att kärleken finns därute. Och jag hoppas att jag har hittat den.


Jag lider med dig och hoppas att du förstår att det inte är ditt fel på något sätt. Svaga människor klarar inte av starka och bra människor. Det skapar panik i deras sinnen. Därav svaga människor!