Ja, jag vet.. Usel. Usel på att blogga.

Jag har inte tid dock! Finns inte tid eller ork att sitta och skriva ner en massa tankar kvällstid och ja, annars finns det inte tid heller.
Jag skulle kunna blogga mitt på dagen. för då har jag ofta en massa bra saker att skriva, men då jobbar jag ju.

Jag behöver alltså något som verkligen sätter igång mig. 
Tex nu sitter jag hos syrran och väntar på att tvätten ska bli klar.
Det är liksom 30 minuter kvar på den!
Om 1 timme börjar träningen och då ska jag vara där ombytt och klar.
Men mina kläder kommer inte vara torra då! Så, antingen inte träna alls eller träna med blöta kläder.. Suck!
Jag börjar ogilla det här "bo- på- två- ställen- köret". Mitt liv är stundtals kaos och såna väsentliga saker som att ha rena träningskläder har aldrig vart ett problem fram tills nu.. Bad planning..

Andra saker som verkligen sätter igång mig är alla jävla idioter därute.. Falska människor som man tror att man känner eller känt rättare sagt som visar sig vara riktigt hemska. Som inte kan stå för åsikter utan snackar en massa skit i efterhand. Jaja, jag är glad att det inte är en del av mitt liv längre! Tack Gud!

Jag var hemma en snabbis idag för att kolla post och hämta lite mer kläder. Hämtade också ett gosedjur till jobbet i morgon då vi har mysfredag med gosedjursfest. På lördag har jag match innan jag ska i väg på dop, en utav Calles vänners son som ska döpas. Ska bli trevligt! Eller hem och hem.. Känns konstigt att kalla det för hem egentligen. Jag är ju aldrig där.

Så, med min älskling går allt bra.
Jag är lyckligare än jag någonsin varit, känner saker jag aldrig känt förut och vill saker som jag aldrig velat förut. Plötsligt känns det som om jag faktiskt har en framtid att se fram emot, en underbar sån!
Det känns som om jag kan drömma om saker och faktiskt tro på att drömmar kan gå i uppfyllelse, vilket är en helt underbar känsla!
Jag saknar denna människa så fort jag stänger ytterdörren efter mig på mornarna och kan ha "ont" i kroppen av längtan hela dagarna.
Det är helt sjukt, att dessa känslor blir starkare för varje dag.
 Det finns inte i min världsbild att jag inte skulle spendera en endaste minut ifrån honom, jag kan bli alldeles knäckt av tanken på vad som skulle hända om något hände honom.
Jag kan också samtidigt få sån "ångest" över att jag inte vill förlora honom.
Jag kan få panik över att läsa sms, för rädslan över att det ska stå något hemskt blir för stark.
 Jag drömmer saker som skrämmer mig .
Och det handlar inte om en rädsla över att vara ensam.
Det handlar om en rädsla över att förlora den bästa för mig, den rätta.
Och jag är kanske löjlig för att jag ens tänker dessa tankar, för jag vet ju att han menar allt han säger. Jag måste ändå höra det. Om och om igen. Tills slut kanske jag litar på mig själv!
Det finns ingen annan för mig, jag ser min framtid med honom, vilket jag aldrig gjort förut med någon annan.

Så, kort och gott, jag är lyckligare än någonsin och min framtid, vår framtid, kommer bli underbar!

Nu ska jag försöka paniktorka lite kläder!
Puss och kram