På jobbet har vi en massa KP- tidningar, som jag brukar sitta och bläddra i när jag inte har något att göra.. Dvs väldigt sällan..
Idag hade jag dock en liten stund när jag satt tillsammans med barnen och lästa och kom över en insändare som en tjej (tror jag) hade skrivit. Riktigt tänkvärd faktiskt. Hon skrev så här (fritt översatt, dvs kan va fel här och där):

"Ibland känner jag mig som en handboll i livets stora handbollsspel. Man kastas från person till person och stannar inte speciellt länge. Ibland låses man in i nåt ensamt förråd. Grattis till alla er som får vara spelare"

Och visst kan det kännas så ibland. Från person till person... Eller in i förrådet...
Det fick iaf mig att tänka till..

När jag läser KP förundras jag ofta över hur mycket tankar som ränner runt i skallen på dem små liven. Jag brukar ju tänka, att gud va skönt barnen har det, som inte har en massa problem att tänka på. Dock är ju inte deras problem mindre värda. Det tålas att tänkas på..