Jag har flera gånger under åren som gått sedan jag tog studenten stött på klasskompisar från den tiden som påstår att jag var klassens plugghäst. Detta har fått mig att fundera. Fundera på vad jag egentligen sände ut för signaler om mig själv under den tiden.
Jag själv anser ju att jag faktiskt inte alls pluggade speciellt mycket. Snarare tvärtom, jag pluggade nog mindre under gymnasiet än vad jag gjorde på högstadiet. Det gick mycket tid till att spela handboll, träna och träffa eller prata i telefonen med den pojkvän jag hade då, som bodde i Leksand. Nja, plugga, det var kanske det sista jag gjorde.

Däremot så trivdes jag otroligt bra under gymnasietiden. Jag hade (och har fortfarande kvar) underbara vänner som gjorde att dagarna var roliga, lättsamma och vi peppade varandra till att göra bra ifrån oss. Att betygen blev höga var inte för att jag satt och lade ner timtal med att plugga, det handlade mer om att jag faktiskt tyckte det vi läste var intressant.

Att jag har lätt för att skriva, berätta och utrycka mig på de sätt som uppskattades av våra lärare får jag väl se var till min fördel, att skriva långa rapporter med reflektioner basaerade på det vi lärde oss tyckte jag var roligt. Att jag under åren i skolan lyckades fixa 2 MVG + på arbeten vi gjorde är jag stolt över, men jag tycker inte att ja la ner speciellt mycket arbete för att förtjäna dem.
Jag känner iofs igen det här även nu som vuxen. Så fort man gör lite extra, kanske lägger in lite bilder eller skriver med färgad text eller gör någonting som "ser avancerat" ut ja då har man överansträngt sig, smörat eller gjort något annat för att sticka ut ur mängden.
För mig är det lika naturligt som att skriva ett födelsedagskort med en finare penna än kulspets.

Vad är det som gör detta då?
Avundsjuka?
Ja, jag tror fan det. Jag tror att det handlar om att människor inte kan uppskatta andras förmågor att ha lätt för saker. Att jag, i det här fallet, inte tycker att det tar längre tid att lägga in en bild i ett dokument än att strunta i det. Att jag gärna låter folk uppleva det jag gör med alla sinnen, både visuellt, audiotivt och kinestetiskt. Att det är tråkigt att läsa en text bara rakt upp och ner när man tillsammans med en text kan få se bilder.
Eller vad tror Du?

Det som annars kanske är mest intressant är ju att se vad det blev av oss efter gymnasiet. Att två av dessa som kallade mig "plugghäst" numera är småbarnsmammor till både ett och två och tre barn. Kul för dem, men inte den väg jag valde. Kanske har det att göra med att jag vill mer än att bara ha godkänt, lära mig på grundnivå.
Jag vill kunna använda mina kunskaper och göra något utav dem. Jag vill förändra och vara delaktig, inte bara arbeta. Och jag gör det, varje dag på mitt jobb.
En dag ska jag också skaffa familj och barn och det är när jag känner att jag är redo för det. Att jag har fått ut det jag vill av det jag gör just nu. Jag hoppas att det var så era tankar också var.

Nej, jag är rätt stolt över att vara klassens plugghäst. Se vart det ledde mig till! Jag har ett jobb jag trivs med, jag gick ut gymnasiet med bra betyg och framförallt så är jag nöjd med min prestation och det jag fick med mig från skolan. Jag fick möjligheter som inte alla fick, rekommendationer och erbjudanden, som inte alla fick. Och, jag har hela framtiden för mig; världen är öppen för allt jag vill.. Det är härligt!







Bara för att jag är så jäkla bra, skrytig och allt annat!