Konsekvens.
Ett svårt ord för många. Många kan inte handskas med konsekvenserna av ett beteende. Många är uppväxta med att inte Behöva ta konsekvenserna av ens handlingar. Det finns andra som gör det åt en.

När jag jobbar så är konsekvenstänkande en stor del. Barnen ska veta vad konsekvensen av det dem gör blir och kunna stå för det. För i stort sett allt vi gör får en konsekvens, positiv eller negativ spelar ingen roll.

Jag har börjat inse att allt för många Vuxna människor inte har fått denna träning under sin uppväxt. De är överbeskyddade och rädda inför livet, och så fort motgångar kommer så springer man till dem som står närmast och snyftar lite, så gör dem precis samma sak. Det är som att dessa människor har lärt sig ett beteende, vet precis vilken fasad som skall sättas upp för att få samma reaktion i från olika människor.

Vi tjejer verkar ha extra lätt för att falla för denna fasad. Våra omtänksamma själar som aldrig vill någon illa plockar in och tar hand om dessa orolig människor och gör allt för att förändra. För man kan ju alltid ändra en människa, eller hur?

Jag själv kan ofta undra vad jag gjort då detta har blivit konsekvensen. Vad har jag gjort för illa för att förtjäna att bli behandlad så här.. För det är ju konsekvensen av ett beteende.
Vad får andra människor ta för konsekvenser ifrån mig? Vilka signlaer skickar jag ut som gör att folk känner en skyldighet att be om ursäkt till mig för deras beteende, eller ångra saker de gjort? Eller bara stå för saker dem gjort?

Jag önskar ofta att jag kunde ha en killes kyla och nonchalans. Att, ja så här är det, men okej, skit samma.. Att jag hade kylan och elakheten att bara skita i folk. Kylan att inte bry sig. Att bara stänga av. Att inte höra av sig. Och framförallt, inte må dåligt över det.
Jag har ett samvete som heter duga. Ofta så slår det in, hur elaka eller otrevliga eller indiotiska människor är, så kommer den lilla goda i mig och tänker gott om folk eller tycker synd om folk eller något i den stilen. Då försvinner all elakhet och kyla i mig och jag kan falla dit hur lätt som helst. Ibland, dock inte ofta, lyckas ilskan vinna och jag klarar mig. Men inte alls ofta..

Jag önskar att konsekvensen för dig blev hårdare från min sida. Dock tycker jag att det är svårt att kasta bort och glömma 2 år så som du gör. Jag önskar att jag hade din styrka att inte bry sig. För hur mycket du försöker säga motsatsen till mig, så tror jag dig inte. Inte ett ord som kommer ur din mun tror jag på. De två sista månaderna är fyllda med lögner, och du kommer vidare med dem. Det finns ingen som stoppar dig, som talar om för dig att det är FEL. Att man inte gör så mot andra människor. Och sen sitter du och mår dåligt. Säger att du är en sorglig människa. Klart du är, du vet ju inget bättre. Alla ser bara det du visar, ingen verkar se det som är bakom.
Jag tycker synd om dig. Jag tycker att det är synd att en sån fin människa bara slarvar bort det. Att du tycker att det är värt det. Å andra sidan har ju du det du har och verkar det vara det optimala, så kör på. Livet blir ju vad man vill att det ska vara, inte vad det är. fast vi delar ju inte syn på saker och ting, så so what..
Och till dig, "bekant" eller vad du nu är, så önskar jag att jag inte brydde mig. Och jag skulle inte göra det heller om du var bara hans bästa vän. skillnaden är att jag trodde, att i det hela, så fanns du för båda. Jag menar inte att du hade ens behövt bry dig om mig, men även du måste väl förstått hur det skulle bli? Indagen eller inte, så stod du ju mitt emellan. Jag lägger ingen skuld på dig, skulle aldrig göra, för du har inget med det här att göra. Dock känns det så jävligt, att människor man trodde på inte fanns..

Jag vet att í slutändan så kommer jag att vara den glada och lyckliga ur det här. Jag har lyckats förut och jag kommer att göra det igen. Jag tror på mina tankar och jag vet att dem kommer att ta mig längre och framför allt, ur DEN ONDA CIRKELN. För jag vägrar att vara ett offer, vägrar att vilja vara den som går runt och gnäller på allt. Jag kommer att göra saker med mitt liv som jag aldrig kunnat drömma om. Jag kommer att bli något stort, det kommer finnas folk som ÄR STOLTA över mig för den jag är och framför allt, du kommer inte vara en del utav det. Jag kommer att veta vilka människor som bryr sig och vilka som Verkligen BRYR sig. Jag kommer att omge mig med dem som betyder något, inte dem som finns där för stunden.
Jag kommer att vara den starka, glada, kloka personen som jag vet att jag är. Det här kommer inte att knäcka mig, ni kommer inte att knäcka mig. Snart är jag ute ur den här cikeln och ni står kvar. Byt håll ibland, annars blir ni yra.
Framför allt, jag kommer att vara mig själv.
Therese.
♥
"Låt ingen trampa på dig Therese, glöm inte bort att du är bäst. Du är allt en man vill äga och ha. Men glöm inte bort att älska dig själv, först"
Uno Svenningsson