Därför bloggar jag
Att blogga har blivit ett fenomen!
Numera läser man tidningsartiklar om kriget mellan bloggerskorna och bloggar som rör upp både den ena och den andra känslan. Bloggar påverkar mer än tidningar idag, för bloggarna är inte censuerade och eftertänksamma som en artikel. yttrandefriheten är större i en blogg än i en tidning, anser jag. Det är inte heller lika välskrivet som en artikel, det är känslor som kommer ut så som dem är och som dem känns just för tillfället.
Bloggar har ju till och med "avslöjat lögnerna bakom boken "Gömda"
Skillnaden mellan min blogg och Blondinbellas tex är att eftersom bloggandet för henne mer är ett yrke numera är många av hennes inlägg mer som artiklar, inte alltid en massa känslor som skrivs ner utan eftertanke. Ibland borde jag kanske tänka mer på vad jag skriver, fast samtidigt så tar det ju bort hela tanken.. Varför censurera min känslor?
Jag har hållt på med det här ett tag.. På Lunarstorm skrev jag Dagbok, som det hette då. Det är rätt spännande faktiskt, för jag kan ju idag gå tillbaka flera år i tiden och läsa vad jag tyckte, tänkte och kände då.. Där kan jag gå tillbaka till den 24 juni 2000, då jag skrev mitt första inlägg där.. Jag såg också att mitt sista inlägg var i november 2007, en början på det som idag är mitt helvete..! många heleveten har betats av i den bloggen..!
Jag skriver iaf för min egen skull, om det som känns aktuellt just nu. Det som känns rätt, det som känns bra. Det är mitt sätt att ventliera mina tankar och samtidigt nå andra.
En del saker kan jag inte prata om, men jag kan skriva. En del personer kan jag inte prata med, men dem kan läsa. Ibland skriver jag det som jag om ett tag inte kommer att minnas, tänka på eller bry mig om.
Då finns tankarna där för den som vill ha en förklaring eller mer fakta, eller för den som kanske bara är nyfiken.
Jag läser många bloggar och många bloggar är precis som min. Det skrivs saker som sårar och upprör, saker som gör folk glada, rörda och lyckliga. Det skapas konflikter kring bloggar och ja, även kring min. Jag blir kallad för både det ena och det andra, positivt och negativt. Men det blir ju alla som bloggar. Ja, alla som skriver. Alla som står för något som andra inte håller med om. Det är mänskligt att ha åsikter, att tycka annorlunda. Jag respekterar det. Alla har rätt att tycka det dem vill, så även jag.
I och med detta fenomenet kanske det också blir lättare för folk att filtrera. Ta åt sig av det som bör tas åt av. Lära sig skita i sånt som inte har med saken att göra. Annars kommer det att gå åt pipsvängen... Bloggarna är här för att stanna, iaf en rätt lång tid framöver.
By the Way, detta är mitt 370e inlägg... Snart 400.. En tävling då kanske?
Numera läser man tidningsartiklar om kriget mellan bloggerskorna och bloggar som rör upp både den ena och den andra känslan. Bloggar påverkar mer än tidningar idag, för bloggarna är inte censuerade och eftertänksamma som en artikel. yttrandefriheten är större i en blogg än i en tidning, anser jag. Det är inte heller lika välskrivet som en artikel, det är känslor som kommer ut så som dem är och som dem känns just för tillfället.
Bloggar har ju till och med "avslöjat lögnerna bakom boken "Gömda"
Skillnaden mellan min blogg och Blondinbellas tex är att eftersom bloggandet för henne mer är ett yrke numera är många av hennes inlägg mer som artiklar, inte alltid en massa känslor som skrivs ner utan eftertanke. Ibland borde jag kanske tänka mer på vad jag skriver, fast samtidigt så tar det ju bort hela tanken.. Varför censurera min känslor?
Jag har hållt på med det här ett tag.. På Lunarstorm skrev jag Dagbok, som det hette då. Det är rätt spännande faktiskt, för jag kan ju idag gå tillbaka flera år i tiden och läsa vad jag tyckte, tänkte och kände då.. Där kan jag gå tillbaka till den 24 juni 2000, då jag skrev mitt första inlägg där.. Jag såg också att mitt sista inlägg var i november 2007, en början på det som idag är mitt helvete..! många heleveten har betats av i den bloggen..!
Jag skriver iaf för min egen skull, om det som känns aktuellt just nu. Det som känns rätt, det som känns bra. Det är mitt sätt att ventliera mina tankar och samtidigt nå andra.
En del saker kan jag inte prata om, men jag kan skriva. En del personer kan jag inte prata med, men dem kan läsa. Ibland skriver jag det som jag om ett tag inte kommer att minnas, tänka på eller bry mig om.
Då finns tankarna där för den som vill ha en förklaring eller mer fakta, eller för den som kanske bara är nyfiken.
Jag läser många bloggar och många bloggar är precis som min. Det skrivs saker som sårar och upprör, saker som gör folk glada, rörda och lyckliga. Det skapas konflikter kring bloggar och ja, även kring min. Jag blir kallad för både det ena och det andra, positivt och negativt. Men det blir ju alla som bloggar. Ja, alla som skriver. Alla som står för något som andra inte håller med om. Det är mänskligt att ha åsikter, att tycka annorlunda. Jag respekterar det. Alla har rätt att tycka det dem vill, så även jag.
I och med detta fenomenet kanske det också blir lättare för folk att filtrera. Ta åt sig av det som bör tas åt av. Lära sig skita i sånt som inte har med saken att göra. Annars kommer det att gå åt pipsvängen... Bloggarna är här för att stanna, iaf en rätt lång tid framöver.
By the Way, detta är mitt 370e inlägg... Snart 400.. En tävling då kanske?
Kommentarer
Postat av: Sonja Asklund
Håller med dig till 100 % BRA THERESE!
Trackback