Mycket i mitt liv skulle vara så mycket lättare om jag inte drömde om dem. Jag har ett undermedvetet som måste jobba på högvarv eftersom det producerar så sjuka drömmar..

Ja, alltså, nu pratar vi ju egentligen om drömmar som är helt underbara.. Det är väl kanske det som är felet. Jag vaknar upp och är fortfarande lika ensam.. Och insikten i att allt bara var en dröm gör mig "förkrossad"...!

Jag vet ju vad jag behöver göra för at få ordning på det undermedvetna. Saker kommer ju komma upp till ytan då och jag kan bearbeta dem på ett annat sätt.
Inte behöva vakna upp över ångesten att personer är borta, gone, away. Inte för att dem ens funnits där och aldrig kommer att finnas där heller..!

Eller, vad enkelt det vore om drömmar kunde gå i uppfyllelse. Om man 1 gång per år kunde välja en dröm som man ville leva.. När skulle du ta chansen? Eller skulle du låta allt "go to waste"?

Vad skulle jag göra?