Tänk dig att du ligger på stranden. Det är varmt och härligt ute, solen skiner och fåglarna kvittrar. Värmen mot din kropp i från solen är härlig och du känner att du skulle kunna ligga såhär länge, kanske för alltid.

När det är som mest underbart kommer plötsligt ett moln och skymmer solen. Det blir kallt och obehagligt och du känner dig arg och irriterad över molnet.
Ett litet moln är väl helt okej, det tar ju inte mer än någon minut innan det passerat.
Men när molnen sakta men säkert blir fler och fler och de förstör din härliga dag i solen,
då är det inge roligt längre.

Ungefär så här känns mitt liv just nu.
Jag har det helt underbart med min C, han ger mig massor med glädje och värme. Sen bärjar dagarna och när väl det är dags att gå och lägga sig igen har dagen som började så underbart blivit till ett riktigt regnoväder.
Det byggs på allteftersom med mer och mer småsaker som gör att jag bara vill stanna kvar i sängen när klockan ringer, dra täcker över huvudet och inte gå upp.
Det var väldigt länge sen jag kände så här, om någonsin.

Jag önskar att jag kunde säga att det bara handlade om jobb.
 Det gör det inte.
Det är allt.
Och jag hatar det..