Jag känner ibland att jag lever som i en bubbla,en bubbla där allt är tryggt och som det ska vara. Jag vet vad som förväntas och allt blir som jag tänkt mig, ja ialla fall i stort sett..
I bubblan är allt normalt, det är som det ska vara. De personer som ska finnas runt mig finns där dag ut och dag in.

Så kommer den där dagen då bubblan spräcks och man rycks ut i verkligenheten. Näär man får besked eller liknande som får en att vakna till och inse att det händer saker som inte passar in i min värld. Det är hemskt men nödvändigt...

Idag var en sån dag.. Idag fick jag en tankeställare och tårarna rann.. I bilen på väg hem från jobbet kom tankarna, skuldkänslorna och saknaden.. Tänk om.. Vad gör vi då?

Jaja, nu ska jag sova lite, jobba och träning i morgon, sen ledogt alla kvällar tills måndag! Härligt!