Jag kommer inte ihåg vad det var jag hörde den konverastionen som fick mig att börja tänka dessa tankar.. Nåt på teve, en blogg jag läste eller nåt på radion, hur som helst, så fick det mina tankat att börja rusa runt...

Jag har sedan jag var 16-17 år haft 3 seriösa förhållanden (det 3e är mitt nuvarande..).. Alla med ganska korta uppehåll emellan, dvs inte så mycket singelliv för min del.. I alla 3 förhållanden så trodde jag självklart att detta är den som jag ska leva mitt liv med..
Jag har med alla dessa 3 personer minnen och erfareneheter som jag alltid kommer att ha med mig.. Jag kommer alltid att associera resmål med vissa saker. Jag kommer också alltid att minnas saker när jag kommer till städer eller platser som jag upplevt saker med dessa 3 personer.

Jag har i dagsläget inga som helst "romantiska" känslor för de 2 första pojkvännerna jag hade. Dem är delar av mitt förflutna och all min energi går idag till mitt nuvarande förhållande.

Däremot så undrar jag, vad har de sex åren av mitt liv varit till för nytta i dagsläget? Bara en massa minnen? Det är här som jag gärna skulle refererat till det som jag hörde eller läste, men iaf.. Jag har börjat fundera mycket på varför x är så himla hemska? Hur kommer det sig att dem bara blir ett minne eller så? Jag önskar ibland att det inte var så.. Att det fanns en kompis därute som man kunde besöka eller prata med. För hur som helst så är det ju en person som vet väldigt mycket om mig. SOm känner mig på sätt som ingen av mina "riktiga" vänner gör. Som har delat saker med mig som ingen annan gjort. Det finns ju inga känslor kvar på så sätt mer än vänskapliga..
Är det meningen att jag bara ska glömma och gå vidare..?

Ja dte är svårt att förklara hur jag tänker.. Jag kan väl sammanfatta med att jag tycker att det är synd att det känns som om de åren var bortkastade, för jag får inget utav det idag.. typ..

Jaha, whatever..