Efter mitt förra inlägg fick jag mycket respons och har även läst kommentarer här och där om just samma ämne.

Mina funderingar är ju kanske svåra för er läsare att förstå, självklart eftersom det går så många mer tankar genom skallen än de få meningar som kommer ner på print här i bloggen.. Det är tankar som far runt runt och blir till ord men som kanske inte alls är så starka som de låter.

Som jag berättade för en som gav sina tankar på mitt inlägg så handlar det här inte om att jag i dagsläget skulle vilja ha en daglig vänskap med min ex. Jag skulle t ex inte ringa och fråga om dem ville ta en shoppingtur på stan eller så..

Däremot tycker jag att det känns konstigt att om jag skulle stöta på någon av dessa människor på stan, eller deras vänner, som under perioder även var bekanta till mig, så skulle det inte hälsas eller småpratas eller någonting i den stilen. På så sätt funderar jag på om de senaste 6 åren är till waiste..

Självklart så handlar mycket om hur det tog slut osv.. Samtidigt måste man ju komma över det nån gång och gå vidare som människor..

Jaja, släpper detta nu.. KOmmer det så kommer det..