För ett par veckor sedan skrev jag det här inlägget i bloggen. Det handlade till stora delar om hur man förhåller sig till sina x. Vid den tidpunkten så hade jag inga som helst tankar på att jag skulle sitta där jag sitter idag, ensam i min lägenhet efter att återigen blivit sviken på ett sånt sätt som inte är acceptabelt.

När jag skrev det här inlägget fick jag respons från olika håll. Bland annat fick jag en kommentar om att "det är dem som har gjort mig till den jag är idag". Och visst är det så, de personer som jag umgåtts med, upplevt saker tillsammans med och levt med har ju hjälpt mig till att formas till den jag är idag.

Dock slog tanken mig, att vad har jag blivit för sorts person egentligen?
Hur ska jag kunna gå vidare och träffa nya männniskor när dem som jag har umgåtts med tidigare gjort mig till den jag är idag? På något vis så har dem ju format en person som inte tar åt sig av att bli sviken, för det har blivit till en vana. 

 I dagsläget är jag inte speciellt ledsen. Jag känner mig heller inte speciellt arg eller förbannad. Jag är inte besviken. Jag vet inte vad jag är.. Avtrubbad kanske?
Jag önskar att jag kunde reagera. Men det händer inget... Det kanske kommer senare..

Jag gillar inte det jag har blivit. Jag gillar inte stämpeln som jag sätter på mig själv...

Jag måste gå vidare..