Jag läste en kompis blogg igår om hennes natt med en liten tvååring som väckte henne vid 3tiden.. usch tänkte jag, skönt att jag ännu inte skaffat barn..! Samtidigt är det svårt att sätta sig in i hur det är.. trodde jag... Tills i natt...

Min underbara (?) katthona hade inte tänkt att vi skulle få sova..

Nr1: min sambo kommer hem sent för att han valde att åka kommunalt till träningen i Bromma (idiot..). Väckning nummer 1..

Efter ett tag så börjar katterna.. Den ena klser på dörren och menar att vi ska vakna och öppna.. den andra, smart som den är, har lärt sig hur man öppnar dörrar.. Jo, genom att hoppa från soffan och mot handtaget.. Sen hänger man sig i handtaget tills dörren öppnar sig..
Grejjen är den att bara hoppet från soffan till döreen (cirka 1 ½ meter) låter som en bomb... Pang säger det i väggen och så man vaken vare sig man vill eller inte..
Min sambo, som inte riktigt greppat hela den här "ignorera tills dem slutar- grejjen" går upp, öppnar dörren.. Och vad händer då? Jo, katterna smiter in.. Väckningen nummer 3.. Han kryper runt på golvet under sängen för att få ut katten.. Som smidigt bara hoppar upp i sängen.. På mig.. Tack för den.. Ut med katterna igen..
Sen håller det på så här.. Timme efter timme... Jag vet att jag vid något tillfälle vaknar till av att dörren öppnas.. Till slut ställde vi en stor back för dörren, två timmars härlig sömn..

Känner mig som ett mindre vrak nu.. Simhallen nästa.. jippe..! Gissa vem som kommer sova gott inatt (förhoppningsvis...)