Panik och nervositet
Om en timme sitter jag troligen uppe i Vallentuna och fixar det sista med bilbytet, känns faktiskt lite nervöst.. Ska bli med stor-bil och inte längre ha min lilla pärla.. eller pärla och pärla, skön och köra är den iaf.. Har fixat och donat med bilen sista timmen.. Rensat ur, plackat fram vinterdäcken (konstig känsla i solskenet..) och burit och haft mig.. Bilen är helt tom, det har den inte varit sen jag köpte den.. Hehe, underligt!
Slutar aldrig förvånas över folk och deras reaktioner.. HUr kommer det sig att man alltid hamnar i diskussioner som slutar med en negativ känsla.. Att man aldrig kan få gå ifrån ett samtal och det känns bra..? Började på morgonen när en kollega berättade som sin gårdagskväll som slutade på "bil-akuten" i Akalla med 7000:- mindre i plånboken.. Och på det kommer nästa och berättar om alla kostnader osv de haft med sin bil.. Sen kommer den tredje och ifrågasätter om jag har råd med bil.. allt sätter ju såklart griller i huvet på mig som är en tänkare och flera gånger under dagen har jag funderat på om jag gjort rätt.. Alla tankegångar jag haft fram och tillbaka kom igen och ett tag va ja beredd att ringa och avstå köpet..
MEN, det är ju faktiskt så att den bilen jag har idag inte kommer bli billigare och inte kommer att bli värd mer.. Det är nu eller aldrig. Har jag inte råd så får jag sälja bilen och va utan.. inte mer än så..
Och, bilen jag köper är äldre och har gått längre än den jag har idag och är ändå värd 50.000 mer.. Säger inte det lite om behovet av ny bil?
Jaja, ska byta om och sen uträtta lite ärenden innan det är dags att åka.. har jag allt nu? Reg.bevis, nycklar och servicebok? Japp!
Bye Bye kompis..
Fasiken va snygg man blir av att bära däck!
Trodde det var någon sotare du hade tagit kort på.. ;)