Jag hade lovat mig själv att inte ge dig utrymme här i bloggen nåt mer, men jag måste få ur mig.. Jag måste bli av med det för att kunna gå vidare..



Få människor numera får mig att bli så arg, känna sån ilska som du får mig att känna just nu..
Jag antar att det är en fas man ska igenom. Jag har ju gjort dem andra.. Det tar så mycket energi bara.. Och när jag kommer ur den här fasen kommer det att kännas bättre. Då kommer jag kanske kunna tala till dig som en normal människa. Inte som en elak en..



Jag blir bara så förbannad på ditt sätt! Din kyla, ditt sätt att agera eller rättare sagt inte agera. Jag säger att det känns som om du inte bryr dig. Som att allt det här är något som bara rinner dig förbi. Du undrar hur du ska kunna visa att du bryr dig på annat sätt än det du gör.
Det är det där lilla extra. Det där lilla som gör att man får känslan av att nu har Han faktiskt brytt sig om.. Inte gör det som man borde eller bara göra allt för att få det gjort.
Som i skolan; Inte bara ett godkänt, för högre betyg krävs lite mer ansträngning för att visa att man gjort lite mer.
Jag förstår att du försöker, det handlar inte om det. Det känns bara som att det är för att du måste, inte mer.. Bara godkänt, och det duger inte för mig. Jag förtjänar mer!


Sinom tid kanske du förstår. Eller jag kanske förstår dig. Idagsläget blir jag bara arg. Ilsken. Förbannad. Pissed Off!
Jag gillar inte att vara arg, det sätter spår och andra får ta skiten ifrån det. Det är inte rätt.


Jag kan välja att bryta helt med dig, och tro mig, jag försöker. Det känns som att det är "den enkla" vägen och dem som känner mig förstår kanske att jag inte alltid är intresserad av den enkla vägen. Jag tycker att det är fegt och i efterhand vet jag att den enkla vägen kommer bara ge mig fler frågor längre fram. Jag måste få lösa det här nu, så jag kan gå vidare. Inte sen. Jag vill inte göra om det jag gått igenom igen. Undra, fundera, tänka.. Det förstör mer än det här.


Jag försöker göra om, göra rätt. Om det lyckas, det vet jag inte.

Nu ska jag ta en paus. Se om jag lyckas.

Jag ska lyckas!



-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-




Jag vet att det kommer finnas personer därute som reagerar på det här. Det kommer skvallras och pratas och analyseras och så vidare, och så vidare. Gör inte det. Läs inte om det berör så mycket. Det här är mina tankar, mina känslor, mina ord. Hur ni än vänder och vrider på dessa kommer ni aldrig förstå, aldrig få samma uppfattning som jag. Det kommer bara förstöra mer än det hjälper.
Detta är ämnat för mig riktat till en annan person. Ingen annan. Låt det vara så..


♥