Så kanske man kan sammanfatta den här kvällen..

VAr på Backstreet Boys-konserten i kväll.. Tänkte ta mig en tur down memory- lane och lyssna på bra musik och känna stämningen när x antal tusen personer njuter av samma känslor...

Det blev dock mkt värre än jag trott att det skulle bli.. Dessa 4 människor som kom upp på scenen väckte liv i nåt som ja inte känt på ett bra tag.. Dessa killar har prytt mina flickrumsväggar, följt mig genom de senaste 15 åren av mitt liv, deras musik har räddat mig både från sorg och annat, musiken har peppat mig när jag vart ledsen, taggat mig inför upplevelser, tröstat mig igenom svek och besvikelse.. Jag har vid nåra tillfällen stått där i fullsatt Globen och kännt musiken resa vartenda hårstrå på kroppen, sjungit bort rösten och gått där ifrån hög som ett hus på musik, gemenskap och glädje..

Och så idag hände samma sak.. Låtar som jag knappt mindes fick mig att få ståpäls flera gånger om, jag fylldes av glädjetårar och så mycket känslor att ja knappt visste vart jag skulle ta vägen.. Så underbart!
2 timmar senare lämnade jag Hovet och BSB och en del av mitt liv som jag kommer att minnas med glädje.. Och jag kände en stor tomhet.. Alla känslor som rusat.. Musiken som tystnat.. lampor som slocknats.. arenan som tänts.. och det var över.. Slut.. Finito? Var det för sista gången?

Ja, jag tror tyvärr det.. Jag tror att det var sista gången som de spred den känslan till mig, iaf från en scen i stockholm. Men jag hoppas jag har fel.. I så fall ska  jag nästa gång stå nere på golvet och låta känslora rusa ur mig..! Jag ska hoppa och dansa och sjunga som aldrig förr.." Sedan gå därifrån med ett stort leende på läpparna..!