Om två dagar..

Har det gått två veckor sedan jag opererade mig.. Två veckor av ätande av starka smärtstillande tabletter mm.. tur som attan att jag fick fina mag- medicinen också, annars hade jag redan förra helgen varit ett vrak.. Men men, nu mår jag helt okej..
Det som irriterar mest, är känslan av att i vissa lägen vara beroende av andra.. jag försöker i de alla flesta lägen klara mig själv. När jag är hemma har jag ju inget val.. det är bra, för det har ju tvingat mig till att lära mig t ex knäppa blixtlås och knyta skor med en hand.. Däremot är det inte alltid lika lätt..

Besöker då och då Täby Centrum för att inhandla diverse saker.. där känner man sig verkligen handikappad. En sån enkel sak som att betala, ta emot pengar och lägga ner dem i plånboken, är svårt med en hand.. Tänk dig då att du står i en kö med stressade kontorsmänniskor bakom som istället för att erbjuda dig sin hjälp, suckar och tittar på klockan.. jag har insett hur illa det är för våra äldre, som måste leva så här.. jag menar, det är ju inte så att jag eller de äldre valt att ha det så här. Jag har inte valt att gå med min högra arm inpacketerad i mitella i 4 veckor. jag har inte valt att plånboken ska krångla eller att plastpåsen inte vill öppna sig tillräckligt för att min pannkakor ska få plats i den..  Men jag tycker mest synd om folk.. Att det inte finns möjlighet till lite empati och omtanke, trots allt..

ja, två dagar ja.. Inte bara det att det var två veckor sen operationen.. Två dagar kvar tills styngnen ryker.. ska bli skönt! inga mer plåster eller kliande sår..!  Ska bli spännande och se om det var så att det gör jätteont att ta bort stygn eller om det var det faktum att jag var 6 år senast jag gjorde det som ger mig en liten oroskänsla i magen.. Tror mer på det senare alternativet..

Pratat lite med min kära kollega idag. Ja, jag kallar henne fortfarande för det, trots att hon inte längre bor i stockholm eller arbetar på min arbetsplats. Men i min värld är hon och kommer alltid att vara mer kollega än någon annan någonsin varit. Speciellt som det känns nu.. Hon kom med så kloka synpunkter ur barnens synvinkel, som jag i min besvikelse över situationen inte kommit fram till ännu.. kändes skönt att få lite mer kött på benen i eventuella argumentationer som kommer upp.. Jag trivs inte alls med känslan i kroppen just nu.. Finns ingen ro att gå hemma och vara sjukskriven när jag vet att det håller på å rasa samman? Allt jobb jag gjort, med barnen och vårat ställe, ska det bara kastas i sjön? Betyder det ingenting..?
Med min gamla kollega hade jag aldrig för en sekund ens behövt tänka tanken till oro. Allt hade gått som smort, jag hade utan problem kunnat komma tillbaka om ett par månader, och känna mig välkommen.. och under tiden varit delaktig i verksamheten.. nu känner jag mig avlyft, överkörd och ja jag har inte ens ord till det längre..
Ska nog ta mig en tur förbi därute i morgon.. träffa kollegor som uppskattar mitt arbete.. behöver det nu.. :(

Hur man upprätthåller galenskapen i livet:

1) Vid lunch, sitt i din parkerade bil med solglasögonen på.
Peka på förbipasserande bilar med en hårtork. Se om de saktar in.

2) Sök dig själv via växeln. Försök INTE förställa din röst.

3) När någon ber dig om hjälp, Säg: jag delegerar!

4) Varje gång någon ber dig att göra något, fråga om de vill ha
pommes frites till det?

5) Ställ sophinken på skrivbordet med en lapp med texten: Inkorg

7) Häll koffeinfritt kaffe i kaffeautomaten i tre veckor. När alla
har kommit över sitt koffeinberoende, byt till espresso.

8) I minnesfältet på alla dina inbetalda räkningar skriv: För
sexuella tjänster.

9) Avsluta alla dina meningar med: "I enlighet med profetian."

10) Använd inte punkt

11) Så ofta som möjligt: hoppa istället för gå.

12) Fråga folk vilket kön de tillhör. Skratta hysteriskt när de har
svarat.

13) Specificera att din drive in order är för att "ta med".

14) Sjung med på Operan

15) Gå på poesiafton och fråga varför dikten saknar rytm.

16) Häng myggnät runt ditt skrivbord. Spela band med djungelljud hela dagarna.

17) Fem dagar i förväg talar du om för dina vänner att du inte kan komma på deras fest för att du har huvudvärk.

18) Be dina arbetskamrater tilltala dig med ditt Gladiatorsnamn, Rock Hard, eller varför inte Snöret......

19) När pengarna kommer ut ur bankomaten, skrik "Jag vann!","Jag vann!" "Tredje gången denna vecka!!!"

Och det sista sättet att hålla uppe en lagom nivå av galenskap:

20) Skicka detta e-mail till alla i din adressbok, även om de har
skickat det till dig eller uttryckligen bett dig att INTE skicka
dem sådana här e-mail.

Hej Therese! Vad varm jag blir av att läsa att du kallar mig din kära kollega! Och vad roligt att du värdesätter mina ord.
Jag hoppas att allt går bra med din axel och att du snart kan vara tillbaka på jobbet och ställa allt till rätta igen. (Vi åker ju dit snart tillsammans och ställer personen mot väggen! ;-)
Kraaaam Hannah