Var länge sen jag skrev i bloggen och ja, ska jag vara ärlig vet jag faktiskt inte varför jag skriver nu heller. Har inte känt någon som helst lust att skriva ner mina tankar längre, för det känns som om jag inte vet om tankarna är mina egna längre. Det finns många saker som jag undrar över om det är mina egna. Mina åsikter, viljor, drömmar..

Hur som, har ensamkväll ikväll. Skönt på sätt och vis.. Men ändå inte.. Håller på och tvättar, så kul är min fredagskväll.
Imorgon är sista matchen i handbollen. Har inte spelat eller tränat sen före jul. Saknar det, men ändå inte. Trodde det skulle vara tråkigare än det är att stå vid sidan om, även om jag väldigt gärna skulle vilja spela själv. Dock, så skulle jag inte tillföra någonting i det skick jag är i idag.

Känner att jag står i någon slags vägskäl just nu. Så många möjliga vägar att gå, dock så kommer jag av nån anledning inte framåt. För någon dag sen tänkte jag att jag känner att jag har så mycket jag vill göra, så mycket jag ser fram emot i mitt liv. Samtidigt, så vill jag ingenting. Just idag, så är det en sån dag. Jag struntar i allt. Samtidigt så vill jag så mycket, känns inte som att jag kan påverka allt jag vill dock...

Kanske måste tänka på följande, som jag saxar från Efva Attlings hemsida, www.efvaattlingstockholm.se

 

In the western world we say that time is passing. It feels like we are loosing something and it is stressful. In the eastern world the expression time will come reveals a more laid back and peaceful way to consider time. So important in this fast paced world in which we live in. Think about it for a second. 

Vill samtidigt passa på att rekommendera en tänkvärd och härlig film i min stil
Grät som ett litet barn:

"Someone has been trying to tell me something.
Make her yours forever.
 I´m working on the forever-part..."
Jag dör!