Det börjar snart en ny film (eller nåt) på 3an.. Hoppas att den är antingen riktigt bra eller väldigt dålig.. Oavsett, så hoppas jag att den får mig på andra tankar..

Jag har de senaste 2 timmarna sett 2 avsnitt av Sanningens Ögonblick (ber att få återkomma alldeles straxt till detta program) samt gjort ett ärligt försök att sova.. Det slutade med att jag återigen denna kväll loggade in här på blogg.se, efter att ha tagit en sväng till köket och gjort en kopp varm choklad.. Ska det va så ska det..

Okej, såg alltså Sanningen Ögonblick för första gången nu i natt.. Kanal 5s omtalade program som jag hade friplåtar till men aldrig utnyttjade.. Nu ångrar jag det.. Hade vart kul och sitta där och se vad som verkligen händer..Är reaktionerna äkta eller bara väldigt bra ihopklippta? det är modigt av dem som ställer upp, för det är inga enkla frågor.. Dock så undrar jag vad det är för mening att ställa upp om man ändå inte tänker gå hela vägen.. Om man redan blottat sig själv så pass som man gjort efter typ 18 frågor, varför inte köra på upp till 21? Men men, svårt att sätta sig in i deras tankar och känslan när man sitter där.. Vette tusan vad det är för frågor som väntar.. Jag undrar också vad som är värst, att svara på frågorna eller få höra svaren.. Tänk att sitta där som anhörig och få veta massa saker som är deras innersta tankar och inget annat.. Det skulle nog vara hemskt.. Jag är fruktansvärt sårbar på just den punkten, att få veta sanningen när folk ljugit.. Jag kan känna känslan inom mig här och nu av hur det är att få veta sånt man inte vill veta.. Det ligger alldeles för nära och alldeles för aktuellt för att vara bra..

Samtidigt kom jag på massa folk som jag skulle vilja sätta under en sån där maskin.. Har många frågetecken som jag vill reda ut.. Antar dock att jag skulle bara bli ledsen, för de svar jag skulle få är inte dem jag hoppats på..
Jag önskar att det nån dag skulle komma tillbaka till mig, ärligheten.. Kanske för mkt begärt..

Satt häromdagen och funderade på min Lillsvedstid.. Gud va roligt det var, så här i efterhand.. idrotta en massa, roliga människor, slappa dagar.. Just folket är de jag saknar mest.. Så mycket kramar och roliga saker hela tiden, påminner om mitt jobb idag fast ändå inte.. Undrar hur det skulle vara och gå idag.. Skulle jag vara annorlunda som person, skulle jag ha med mig en riktigt bra kompis eller skulle jag bara ha ytliga vänner och minnen som idag?
Tänk om jag nåndag kunde få svar på alla frågor.. Va mycket lättare allt skulle bli..

Nej, ska glo lite på teve nu.. Är verkligen jättetrött, men kan ändå inte somna.. Helt sjukt.. Jaja, Patrik ska ju snart upp.. då kan ja smyga in i sovrummet och slumra några timmar.. Inte så att jag har något planerat..
Funderar på att ha en alone- dag.. Bara vara med mig själv, ingen annan..Känner att jag mest kommer vara ledsen och besviken och det är ju ingen höjdare..kanske lika bra att vara själv..

Det börjar bli ljusare ute nu.. Himlen intar en ljusare blå färg.. Lagom tills jag ska somna kommer det vara ljust.. Tror ni jag kommer sova gott då?